Herren min vilka vänner!

Efter världshistoriens dummaste dag så vill jag bara tacka tre av mina goaste vänner!

Clara- du finns alltid där och vet du vad? Det spelar ingen roll om du lyssnar eller inte. Bara att du finns är, för mig, mer än nog.

Frida- Lyssnare och goda rådare som alltid får mig att tänka i andra banor. Du är otrolig.

Kim- kommer nog aldrig läsa detta för hon kan inte internet så bra men dina små korta ord får mig att tänka så mycket bättre så!

Tack för idag vänner!

Först till kvarn...

Hur kommer det sig att nu, när jag inser att jag blev kär först i den personen som jag är med så ser jag mig själv som förloraren. Det var jag som fick kämpa, övertala och övertyga att jag dög bäst som flickvän och därav är jag katten som jagar råttan. Den värsta känslan som finns.

Varför kan man inte belöna sig själv och beundra sig själv då man faktiskt har tagit åt sig sådana starka känslor, för det är fanimej inte lätt. Egentligen borde man få en klapp på axeln för att ha lyckats med att hitta kärleken först!

Men icke...i stället känner man sig som det han kunde nöja sig med i slutändan och, efter många om och men, bli kär i...

Fastän man VET att det inte är så, så har man dessa jävla "känslor" som säger det motsatta. Bort med er! usch...

Så först till kvarn (som blir kär alltså) får inte alltid mala sitt mjöl först. I vissa fall får den börja fundera över hur bra man är egentligen och om man duger. Ska jag bränna ner den där kvarnen tro?

Värsta pinglan!

I går visades ELLE-galan på kanal 5. Modevisningar och en massa fashiontips inför våren. Bl.a rekommenderades lackskor, 50-tals kappor, färgade strumpbyxor och tjaaaa, en egen stil men den stilfulla modeikonen Dita von Teese sade att 40- och 50-tals stilen är underbar!

Personligen så insåg jga under galan att min garderob inte innehåller något av det som nämndes MEN! Däremot filtrerade min hjärna fram en bild på mig i ca 3 års ålder iklädd kläder från allas vår älskade city London.

Aldrig skulle jag väl kunna tro att jag, som anser mig vara rätt medveten om det mesta, hade bättre och mer modeinriktad klädstil på dagis än på universitetet. Men men. Visst är det en classy bild! 19 år gammal! (bild alltså...) Och som singel med stark power-attityd som jag hade då tog jag med mig min trogne väpnare (gossedjuret Maja) som "date" på partyt. Hur kunde man gå från värsta coolingen till detta här på så kort tid?

Har nu sett alla Star Wars-filmer...

...och känner jag mig mer allmänbildad? Nej. Men nu kommer hämnden. Pojkvännenfick mig att se dessa filmer så nu ska han se alla 6 härligt långa "Stolthet och fördom"-avsnitt.
Och på tal om "Stolthet och fördom", gud vad man blir kär i Darcy! Jag har bara stött på en tjej i hela mitt liv som inte var käri honom...och hon var lesbisk

Satans Lokalnyheter!

Ibland så kommer Stockholms lokalnyheter, ibland Upplands och iblnad Gävle Dalarna!

TV 4 sluta låt era nyfödda spädbarn praoa som producener ocg ge mig lokalnyheter från ETT enda ställe!!!

Jag vill bara se Göteborgs nyheter...det e det enda som betyder nått! Nu e jag gôrgrining och vill åka hem

Star Wars !...en chock, på sitt lilla sätt

Jag har för första gången i mitt, vad jag ansåg allmänbildade liv, sett några Star Wars filmer.
Jag är totalt oskuld när det kom till denna sorts film och har antagligen bränt hål i pojkvännens öron med alla frågor om ALLT!

Tydligen så ska repliken "Luke, I'm you´re father" vara den mest kända filmrepliken nånsin. En annan satt som ett fån när detta kommenterades. Har nävör in my life hört det.

Men men, lite impad ska man väl bli av alla tefat som flyger runt i galaxen, långt, långt borta och det blev jag! Fast det var först då film nummer I kom, alltså den som är inspelad på 2000-talet med Natalie Portman och gänget. Nämligen Jar Jar Binks, den där jobbige jävlen som har grav dyslexi (då han inte kan uttala en mening rätt) och flaxar runt med långa öron. Tämligen för jobbig för min smak men jag gick ändå in på www.imdb.com och kollade upp vem som gjorde hans röst...visst blir man chockad? Han e gööööörsnygg OCH dansare OCH tänk den kroppen...herren i himlen asså...

NU e det frulle på G!

En hel vecka utan blindtarm

På bilden ovan syns jag och min kära vän Clara som presenterade mig för blogg-världen! Man kanske ska göra en liten snabb presentation i sin första blogg. Jag ska fatta mig kort. Förra lördagen fick jag operera bort min blindtarm som hade bestämt sig för att göra uppror mot min kropp. Så klockan fem på söndag morgon åkte jag ner till operationsbordet och mer kommer jag inte ihåg...efter ett antal doser morfin och en narkos så blir man lite lätt glömsk och virrig. I alla fall, då jag lades in på "uppvaket", där man då ska bli uppväckt ur sin dimmiga, härliga slummer, så kom det fram en sköterska till mig och tog mig lite lätt på handen varav jag började skrika att det gjorde så ont så ont så ont. Sköterskan skrattade lite och frågade om jag trodde att jag var en prinsessa. Svaret blev: "Ja, jag ÄR prinsessan på ärten men utan den där JÄVLA ärtan!" Så där! Det får bli min presentation. Prinsessan utan den där jävla ärten.

Nu är jag i alla fall hemma i min lilla gula paviljong igen och från och med idag, tisdagen den 23 januari, så får jag dricka alkohol igen. För en fattig, lite lätt uttråkad student är detta mycket goda nyheter! Så nu bär det av till systemet!

(Efter att ha läst igenom dena text så inser jag att jag framstår som en alkoholiserad brat...och när jag tänker efter så kanske det stämmer lite)